edslivetannorlunda.blogg.se

Ville bara göra ett avstamp. För att komma igång. 

16 januari idag. Snart natt. Bäst att knappa tyst på tangenterna. Delar rum med en surfarbror här på sjukhuset. Allt ska vara som Mr Sur har det hemma. Annars får man bannor. Fast idag är vi bästisar. Mr Sur och jag. Han gjorde sej ovän med alla. Behövde väl en ny bundsförvant. Jag är snäll. Jag ställer upp för alla behövande. Så jag knappar tyst. Med släckt lampa. Och fördraget draperi. 

Förresten, det är vinrött porrdraperi. Här på sjukhuset. Ser ni tragikomiken i det hela. Tur det finns något att fnissa åt när dagarna är långa. Och nätterna likaså. Av smärta. Som vägrar ge sej. Maxdosar medicin. Men vissa dygn är min kropp och EDS inte kompisar. Vet inte i vilken konflikt de ligger i denna gången. Har bett de reda ut det. Illa kvickt. För jag gillar att sova. Och slippa ha ont. Tills dess... Ligger jag här på sjukhuset... Och rider ut timme för timme... Det blir bra så småningom. Tills dess ler vi åt porrdraperier, Mr Sur, fröken älskvärd mitt över korridoren som ropar på sina män varje dag. Speciellt den där hon kallar R, han har nog haft fullt upp att göra hemma. Fröken älskvärd har bästa kommentarerna ni bara kan tänka er. Man får sej ofta ett gott skratt flera gånger om dagen. Härligt. Man behöver suga åt sej av allt det som får en att le. Hur ont man än har. Sån är jag iaf. 

Haft besök av M&M idag. Så upplyftande. Mycket ensamhet på sjukhuset. Inlagd sen i söndags. Jobbiga är att inte få veta när man får komma hem. Ovisshet har jag alltid haft svårt att hitta något positivt med. 

Back to M&M. Kärlek girls att ni kom. Kunde inte sluta le när ni gått. Värken försökte överrösta mitt leende. Men jag är rätt bra på att överrösta. Eller som sjukgymnasten som kom förbi idag igen, han nämnde något lite fint om att jag verkade vara en envis tjej. Och jaaa M&M, jag hörde ert medhållande fnitter. Men jag köper det, rakt av haha. Envis är bra. Måste bara lära mej vara det i rätt dos. 

Sen kom älskade maken F. Fluffysarna V,T och J var hemma hos Mommo A istället. Roligare att leka där än att sitta bland alla halta och lytta här. Och vi fick vår mysstund igår. 

F och jag hade kvalitetstid som det så fint heter. Kvalitetstid med att först trängas i en smal sjukhussäng. Härligt med närhet. 2 minuter. Sen överröstar EDS:en överrösta kärleken. Haaallå jag var här först. Flytta på dej. Tycker att EDS ofta ska umgås med mej på en sandlådenivå och bestämma väldigt mycket. Känns som vi har mycket att lära. Så bli inte chockade när jag sitter i en sandlåda i sommar och säger med ljuv stämma "ja kära du", "nej kära du". Asgarv. Kommer ju varken ner i nån sandlåda igen, om inte tanken är att jag även ska övernatta i den. Och ljuv stämma. Exakt, den behövde ingen förklaring. 

Så ja nu är redan mina tankar utflummade och inte mycket hänger ihop och mycket saknar sammanhang. Så här fungerar jag numer. Tappar ord, glömmer saker och meningar jag ska skriva eller säga blir High Chaparall. 

MEN vet ni vad, om jag inte tappat er redan, det är såhär jag kommer skriva. För det är den nakna sanningen. Min sanning. Hoppas ni hänger med på denna resan. Ska delge er allt, både ups and downs. Och hur mycket mitt liv kommer bestå av möten med sjukvården, troliga inläggningar (3 nu på 3 månader), möten med FK, försäkringar mm. 

Framförallt kommer jag skriva mest om mitt dagliga mående. För livet är som ett EKG. Ena sekunden upp och nästa ner. 

Dags att försöka ta sej till drömmarnas land. Hoppas jag. Överjävlig smärta ikväll igen. Maxad dos, sömntablett och en skvätt godis intagen. Bästa cocktailen ju. Inatt grät jag mest av smärta och hopplöshet. När inget kan ta väck det och man är så trött så man ser rosa grisar dansa hoppa ulle (Bert Karlssons gamla dänga ) framför en. Då är det lätt att hålla sej för skratt. 

Just det, lovade min älskade vän L, att jag skulle drömma om alla platser vi bestämt att dansa nakna på nu. Kan bli en kul dröm. Fast vi kommer nog besöka en del ställen 5 ggr och andra noll. Det var det där och minnet alltså. 

Imorgon väntar MR, träff med ortoped och träff med dr D tror jag. Tumhållning för hemgång. Åtminstone permis. Vill hem och snusa på mina fluffys V, T och J. Dör en liten bit utan dem. En liten bit varje dag. Men snart är jag där och har kramkalas. Kärlek. När den är som bäst. Speciellt om maken F klämmer sej in emellan. 

Mål1: minst ett inlägg om dagen 

Mål2: det ska ni uppfylla till mej:-). Massa kommentarer varje dag. 

Var ödmjuk mot alla du möter, är bekant med eller känner nära. Alla bär vi på något tungt då och då. Eller slåss mot en stor kamp inom sej eller familjen som man inte vill gå ut med. Var ödmjuk. Ingen vill vara elak. Är man det ligger det nog något annat bakom. 

PS. Undrar hur populär jag är hos Mr Sur nu. Klockan är 22.20. Hemma hos honom släcker man och det är tyst 21.30. Jag förstår ännu en natt av skönhetssömn för honom. Jag har snart en karma som kommer och biter mej i häcken.