Äntligen tillbaka
Vi var ju på legoland i somras. Resan jag vann. Fantastisk och spännande upplevelse. Den gör vi gärna om. Är nu övertygad att Legoland är getingarnas största näste i världen. De var ÖVERALLT. Verkligen. Men till slut orkade man knappt bry sej, trots att halva Legoland satte rekord i 100 meter med viftande armar.
Jag lyckades med att få höften att hoppa ur led på vägen dit. Vrålade "stanna bilen"! F tvärstannade så vi var 4 st som satt med whiplashskada sen😉.
Problemet var att få ut mej från bilen. Jag satt mellan liten och mellan och de sitter ju i bilstolar. F lyfte från ena hållet och V puttade på den baktunga från andra. Till slut fick vi ut mej. Slängde mej på gräsmattan och jag försökte för fullt att få höften rätt. Börja resan med sjukhuset låg inte alls i vår planering. Höftfan satt som en sten så vad F hjälpa till. Där låg jag med benet i luften på en rastlös och F hängde över mej. Barnen frågade i kör Är ni klara nån gång? Ja det var nog många som feltolkade vår gympalektion😂.
Men till slut kom vi fram och ungarna var i extas. Både över hotell och legoland. Jag var sååå trött och hade riktigt ont. Men hade lovat mej själv att denna semestern skulle va som vanligt. Barnens dagar. Så det höll jag inom mej. Och jag njöt. Av barnens lycka. Gav mej upp i karuseller jag hellre skulle dö än att sätta mej i förr. Men hade lovat mej själv att även Storan skulle få åka allt hon ville och ha riktigt kul. Och jag dog. Gud vad jag dog i karusellerna. V skrattade så hon höll på att kissa på sej. Sa att jag var roligare än karusellerna och där satt jag mest och undrade om de hade en hjärtstartare när jag kom ner😂.
Men väl hemma kom givetvis skovet. Det visste vi. Men det var värt att ta det för dessa underbara dagar.
Och bara dagarna innan hade jag även lyckats bryta näsan med, men slapp Tack och lov operation.
Sommaren har ju varit underbar. Vilket väder. Vi har haft mycket besök. Men det har ju också tagit på krafterna. Min EDS tvingar mej till långa sovmorgnar och många vilopauser för att fungera.
Jag hade ju även ett mål när jag nådde 500 läsare att jag skulle göra nåt. Det var att starta ett helt ideellt projekt där pengarna oavkortat utöver material och porto kommer gå till EDS STIFTELSEN. Vi hoppas så mycket på ett stort genomslag av detta. Att ni är många som ställer upp och köper grejer så det kommer in mycket pengar. Det kan göra skillnad för oss. Och framförallt för det STORA mörkertalet och våra barn mm. Så sprid vår sida på Facebook som heter zebras are everywhere - Fight for EDS. Där kommer inom några dagar även upp en officiell hemsida. Det är där man kommer kunna beställa grejer mm. Och om allt går som vi hoppas kommer de första sakerna till lansering redan på fredag. Senast i början på veckan därpå. Men där är mycket mycket mer på G som kommer komma. Det första här kan vi kalla EDS awarness. Sen kommer det komma mer. Vi hoppas på snarast. Men vi har alla EDS och att få tag på startbidrag mm tar sin lilla tid. Men vi kämpar på så mycket vi bara orkar och kan. Så ha överseende med oss fina ni. De fina tjejerna som hoppat på projektet är Mikaela Kangas, Malin Apel, Fanny Isaksson, Anna Persson och Sofia Widerstedt. Håll tummarna för oss att vi faktiskt lyckas göra nåt banbrytande inom och för EDS nu.
Min kropp har rasat ännu mer i sommar. Enorm smärta dagligen. Ben som inte lyder allt mer ofta. Sömnproblem. Närminnesstörningar deluxe. Utmattad deluxe. Trodde inte man kunde bli mer utmattad än jag var för 10 veckor sen. Men jodå, den där fantastiska MR EDS har alltid nya ess i rockärmen. Däremot blir jag hela tiden starkare i psyket. Sommaren har gjort mej till Wonderwoman💪👊. Vissa dagar är tyvärr dräkten i tvätten så då får EDS vinna. Men när den är ren då jäklar.... vilka ronder vi går han och jag. Nej däckar och knäcker han inte så lätt.
Var hos sjukgymnasten och fick besked att min kropp är i så dåligt skick så jag får inte ens gå inomhus längre. Så nu hänger Porschen och jag mest hela tiden. Precis hela min kropp är totalt inflammerad. Konstigt man har ont? Njae kanske inte.
Men psyket är banne mej inte inflammerat. Det är på topp. Jag älskar livet. Blir bara lyckligare och mer tillfreds med livet desto längre tiden går. Och den känslan.... den är bara underbar och stärkande. Jag har till 98% alltid ett leende på mina läppar.
Jag hade möte med FK, chefen och personalchefen igår. Jäklar vad nervös jag var. Kände hur det droppade under armarna och tänkte snälla snälla giftgas försvinn. Inte sända ut gröna giftångor nu på mötet så jag tar livet av alla. Tre djupa andetag sen gick jag in. Vilket fantastiskt möte. Jag blev verkligen lyssnad på. Förstådd. Inget snack ens om att jag ska ut i arbetslivet. Fick behålla min sjukpenning eftersom min sjukskrivning ff är aktiv. Tack och lov. Sjukersättning är allt annat än hög. Så vi hade isf gått från knapert till leva på knäckebröd och vatten😉. Nä riktigt så illa är det inte. Men vi fick tips och nummer till vad för försäkringar vi skulle kolla upp, var vi skulle ringa för assistanstimmar och handläggaren på FK tog själv upp om handikappsersättning och se vad det var och om jag är berättigad till det. Fantastiskt. Man har hört mycket skit om FK. Men jag kan bara tala gott om dem. Just nu iaf.
Idag var det segt att ta sej upp. Riktigt segt. Kroppen stretade åt ett håll och jag åt ett annat. Nån lurande förkylning i kroppen. Jag som aldrig blir förkyld. Kraschad rygg och sega ben. Och ni skulle se min härliga uppstigning live när jag stiger upp. Är ni på dåligt humör nån dag så kom hit. Jag lovar att ni inte kan låta bli att le.
Legat i soffan HELA dagen. Ensam. Ibland är ensamheten så underbar skön. F ska sova över på Storans lägerskola inatt, så mommo A kommer hit och har myskväll med oss och sover här inatt. Jag klarar ff inte va själv för länge med båda de små. Kan låta sorgligt. Men jag har accepterat det fullt ut. Och de med. Vi har ett nytt liv. Som för många kan verka som ett hemskt och tufft liv. Ja det är tufft. Men det är inte tufft. Vi har varandra. Starkare än nånsin. Och närmare än nånsin. Det finns många sätt att leva ett liv på. Och säger man ja till livet och de förutsättningar man har då kan det bli alldeles underbart. Precis som mitt😊.