Knack knack knack...
... Öppnade dörren. Där stod mina egna 2 jultomtar. Min arbetsterapeut och sjukgymnast. Ser fortfarande tomteskägget om jag tittar väldigt noga. Eller kanske tomteskägg på sjukgymnasten och ängelvingar på arbetsterapeuten. Jo så är det. Ängeln och tomten. Det är vad de är. Ny leverans. Vrålåken kom idag. Och banankudden. Låter godare än vad det är. Går inte att blanda ner i den dagliga smoothien. Inte ens med den bästa mixern.
Banankudde. Slipper härmed såga av mina knän och anklar på nätterna. Då jag kan lägga denna mellan. Får istället en känsla av att sova på bomull. Eller inte riktigt. Men nästan. Tror den är tillräckligt lång för att vifta till maken med också. När han snarkar. Har fortfarande inte lärt mej uppskatta den sortens musik. Snarkar bäst som snarkar sist😄
Rullstolen. Alltid önskat mej en Porsche. And here it is. Lika nätt och skön. Faktiskt sjukt skön att sitta i. Hoppas tanken om att den är en Porsche ska plantas in ordentligt i mitt huvud. Inte bara i tal och skrift. Tror att min värld kommer öppnas nu. På så många sätt. Kunna följa med familjen B på äventyr. Men också hänga med och handla. Komma ut mer än 5 meter utanför huset. Framförallt kommer den avlasta kroppen. Ge kroppen bästa möjliga vila. Så inte min redan skadade kropp sargas ännu mer. Det kommer nog ta ett tag att vänja sej vid blickarna man kommer och få när man är ute bland allmänheten. Även en stark människa som jag kan ha svårt att vänja mej vid den biten. Men funderar på att rulla fram till stirrande personer och erbjuda de ett provåk. I Porschen. Eller resa mej upp. Göra en frivolt. Och lugnt sätta mej igen. Har de inte stirrat förr så...
Rullstolen. Alltid önskat mej en Porsche. And here it is. Lika nätt och skön. Faktiskt sjukt skön att sitta i. Hoppas tanken om att den är en Porsche ska plantas in ordentligt i mitt huvud. Inte bara i tal och skrift. Tror att min värld kommer öppnas nu. På så många sätt. Kunna följa med familjen B på äventyr. Men också hänga med och handla. Komma ut mer än 5 meter utanför huset. Framförallt kommer den avlasta kroppen. Ge kroppen bästa möjliga vila. Så inte min redan skadade kropp sargas ännu mer. Det kommer nog ta ett tag att vänja sej vid blickarna man kommer och få när man är ute bland allmänheten. Även en stark människa som jag kan ha svårt att vänja mej vid den biten. Men funderar på att rulla fram till stirrande personer och erbjuda de ett provåk. I Porschen. Eller resa mej upp. Göra en frivolt. Och lugnt sätta mej igen. Har de inte stirrat förr så...
Så min nya vän Silver. Som en fin vän sa idag. Åh vad fint med silver. Men en människa som du skulle haft guld, så som du är❤️ Det var den finaste komplimang jag fått på länge. Tack J. Det hjälpte mej att se det på ett annat sätt. Men Silver och jag ska nog också komma överens. Det är med lite sorg i hjärtat jag tar ett motvilligt farväl till Ben&Jerry. Mina bästa vänner. Dessa fantastiska grabbar. Som stöttat mej bokstavligen talat länge nu. Nu börjar en ny era. Eran med Silver kommer nog bli den som tar längst tid att vänja sej vid. Känns... Konstigt... Väldigt konstigt...
Varit dålig på att blogga på sistone. Grymt dålig. Fanns liksom ingen energi till det. Eller jo. Det är inte hela sanningen. Min hjärna sätter mej på prov just nu. Kör ett tufft race med det kognitiva. Tappar ord i varenda mening. Varenda. Lyckas inte hålla många röda trådar. Blir jag det lilla minsta distraherad blir tråden svart istället. Och avklippt. Plopp. Bara sådär. Och hur jag än letar i varenda vrå är den borta. Och förblir borta. Därför är det svårt. Att få ihop ett inlägg som blir förståeligt. Sen har jag ju ett problem till. Lagom har aldrig funnits i mitt vokabulär. Ett av de orden som inte gick in på vägen. Jag vill alltid så mycket. Eller inget alls. Jobbar på det. Det där lagåm... Laggom... Lagum... Ja det där konstiga ordet. Som jag aldrig lärt mej. Så är det att älska livet. Nuet. Människor. Men en dag. Då kommer jag nog tillräckligt nära iaf. För att hitta en balans. Gällande allt.
Dagarna senaste veckan har pendlat i grym energi, till orkeslös. Mindre smärta till omänsklig smärta. Att vilja umgås och va social till att stänga in mej i ett madrasserat rum. Vardagen med EDS kallas det. Nog om det. Ska lära mej att inte skriva allt. På en gång. Ofta och lite. En träning jag kämpar med varje dag.
Men leva i nuet tänker jag aldrig sluta med. Aldrig. Glädjas åt och ta vara på de bra dagarna med energi. Njuta av de till fullo. Så jag kan leva på de dagarna sen. När dippen kommer. Den kommer ändå. Ibland. Trots att jag inte gjort något. Bara vilat. Och vilat. Och vilat. EDS är förutsägbart. Så Carpe diem säger jag bara! Vi har alla våra strategier för att fixa livet. Frisk som sjuk. Skadad som hel. Glad som ledsen. Alla strategier är bra. Bara de får en att må bra psykiskt så gott det går själv.
Vi har alla olika förutsättningar och bagage. Vågar man stanna och upp reflektera ibland hittar man många svar. Pröva. Ta dej själv 10 minuter varje dag. Att fundera över vad som varit bäst och sämst under dagen. Fundera på varför du reagerat som du gjort. Både positivt och negativt. Där har du många svar. Pröva som sagt. Du kommer hitta många nya vägar inom dej själv.
Ikväll ska jag göra något så stort som att följa med och handla. Får se vilket vrålåk jag väljer. Porschen eller Silver. Kommer bli en känsloupplevelse. Vilket som.
