Sol i hjärta sol i sinne
Hell no! Inte idag. Sol ute. Sol i ansiktet. Halva dagen genom fönstret. Kommer ju inte ut i trädgården. Själv. Just nu. Suger. Blir på dåligt humör. Blir på dåligt humör för att jag är på dåligt humör. Det är ju sol. Värme. Vår. På riktigt. I alla fall tillfälligt. Då ska man vara glad och njuta. Och jag är glad. Och njuter. Egentligen. Fast inte idag. Har nog fortfarande baksmälla från helgen. Utmattad. Jävulsmärtor. Överallt. Orkeslös. Ser problem. Istället för lösningar. Det ÄR inte jag. Jag ÄR positiv. Ser möjligheterna. Inte svårigheterna.
Njuter av solen. Värmen. Våren.
Alla sätt är bra. Utom de dåliga. Skönt att vila i Porschen.
Vaknade med fruktansvärd migrän. Fick hålla fast huvudet. Med båda händerna. För att allt skulle sitta på plats. Så jag slapp se stjärnor vid varenda rörelse.
Blev genast problem i trappan. Händerna var upptagna. Att hålla fast huvudet. Satte mej ner. Hasade på rumpan. En annorlunda syn. Kanske T o m rolig. En 37-åring som hasar på rumpan nerför trappan. Som ett barn. Med händerna som höll fast huvudet. Och en genomskinlig handväska om ena armen.
Jo det är sant. En fantastiskt vacker genomskinlig väska med rosa remmar. Den har jag mina saker i. Mobil. Dosett. Laddare. Lypsyl. Så jag får ner allt. Kunde inte valt vackrare väska. Jag lovar. Den är i plast dessutom😂.
Slängde mej ner i rullstolen. Satte på kaffe. Gick på toa. Tog migräntablett. Försökte kicka igång dagen. Allt gick i ultrarapid.
Tog mej ut med mitt kaffe på framsidan. Där var skugga. Surade över att jag inte kommer ut på baksidan själv. Då kom tåget. Nä inte ett. Utan två. Javisst. Bara för att spä på migränen. Motstod impulsen att rulla efter tåget i min Porsche. För att berätta att det var väldigt okänsligt gjort. Att köra förbi just då. När jag satt där. Med min migrän.
Hann inte längre i tanken. Då började någon såga. Sådär riktigt högljutt. Och som grädde på moset skrek två män till varandra.
Suck. Inte min dag idag. Rullade in igen. La mej i min blå lagun. Fyllde på kaffet först. Migränen var elak. Ville verkligen stanna kvar i mitt huvud idag. Slog tillbaka. Med ytterligare en migräntablett.
Låg och tyckte synd om mej själv. Och det är inte ofta. Faktiskt. Men idag är en sån dag. Början till öroninflammation. Migrän. Jävulsmärtor i hela kroppen. Trött. Utmattad. Urlakad.
Tittade på solen genom fönstret. Ville ut. Tyckte lite mer synd om mej. Men orkade inte göra en kraftansträngning och ens försöka.
För med grym envishet skulle jag nog klara det. Men jag hittade inte envisheten idag.
V kom hem. Underbara V. Hjälpte mej ut. Gjorde mackor. Jag fixade smoothie. Fika i solen. Eller min frukost. Om man inte räknar med kaffet förstås.
Rix fm skrålade ut ur högtalarna.
Fem minuter! Det tog fem minuter. Sen var jag heeelt däckad. Av solen. Av nån väldigt konstig anledning blir jag alltid så utmattad i solen. Gäspar. Som en tok. Somnar nästan sittande. Skumt. Men ååååå vad gott det var. Lapade sol som om jag aldrig skulle få se sol igen. Njöt. Trots trötthet. Trots dålig dag. Solen är underbar. Likaså värmen.
Kurade ihop mej i fosterställning. I Porschen. Tur man är liten. Allt för att kunna sitta kvar. Njuta. Lite till.
Klarade 1,5 timme. Sen skakade jag av trötthet.
V hjälpte mej in. Gick till fritidsgården.
Jag la mej i min blå lagun. Vilade Porschen lite. Somnade. Som en stock.
Vaknade efter en timme. Med skärande smärtor i kroppen igen.
Lägger inte denna dagen på min tio-i-topp-lista. Tillåter mej att vara Depp. Säga fuck EDS. Fuck trötthet. Fuck smärtor.
Laddar ny energi. Inatt. När kroppen läker. Med alla de strålar kroppen fick ta emot. Från den underbara solen. För även om det är en pissdag njöt jag. Och bubblade över i hjärtat. Av tacksamhet. Att jag har en fantastisk dotter. Som V. Som hjälper sin mamma. För hon vill. Inte för att hon måste.
Lägger kroppen på laddning inatt. Så jag kan fortsätta planera lösningar. Till våren och sommaren. För vårt uterum. För vår trädgård. Så jag kan ta mej ut själv. Och njuta. När JAG vill.
Tänker också att jag är rätt grym. Jag är fan bra. Riktigt bra. Jag lever ju med smärtor 24/7. Hamnat i rullstol. Går med rullator. Får be om hjälp. Med mycket. Fått börja om att leva. Från noll. Lär mej. Varje dag. Men är glad ändå. För det mesta. Är tacksam ändå. Alltid. Så ja. Jag tillåter mej att ha denna dagen som Depp. Trots sol. Värme. Vår.
Ingen kan ju vara på topp jämt. Ingen.
